Älskar du din bil?

[Maccan]

Pågående lite diskution på Motorsnack, men tyckte det var mera rätt att ha det är.
Kan man älska ett "dött" ting? T ex. bilen, båten, widescreenen... Jag anser nog det. (Men jag är inte riktigt riktig heller ) Som när jag provkörde min Omega MV6 för första gången. Då sa jag högt för mig själv:
-Jag älskar den här bilen! Och just då fanns det inga andra bekymmer i hela min värld. Lyckan var total... Att detta berodde på mina konstiga värderingar eller bara rent vansinne vet jag ej, men så var det.

Sedan kommer följdfrågan:
Är det RÄTT att "slösa" kärlek på sådana saker? När man kanske kan andvända den bättre på att älska sina medmänniskor och Gud?

Vad tycker ni andra, mer vettiga människor?

[Mae]

Jag kan väl inte säga att jag älskar min bil.
Älskar är ju ett väldigt starkt ord.

Jag tycker om att köra min bil och jag tycker att designen är snygg men älskar, nej det skulle jag inte kalla det.

[Miss J]

Nej, jag älskar inte min bil. För jag har ingen! Men den dagen jag skaffar det så kommer jag att älska den av hela mitt hjärta!! Och ingen eller inget ska få komma emellan vår kärlek!

[Mephiboseth]

Jo, jag får nog säga att jag älskade min bil jag med - men den är tyvärr bortgången nu - läs mer under "Misshandlad, skadad och bortforslad"

[Maccan]

Nejdå den lever fortfarande! Tänk glada tankar!!!

[Mephiboseth]

Nejdå den lever fortfarande! Tänk glada tankar!!!

Tack...

[Samuel Lindkvist]

Man kan väl gilla sin bil å tycka att den går gött. Men älska? Hur tänker man då?

[Miss J]

Man kan väl gilla sin bil å tycka att den går gött. Men älska? Hur tänker man då?

Antagligen med hjärnan. Med andra på samma sätt som man tänker på allt annat...

[BOB]

man tycker mer eller mindre om sin bil... beror på hur mycket den krånglar.... inte älskar.... så tycker jag iallafall

[Karlsson]

Jag vill nog inte påstå att jag älskar nån av mina bilar, men jag är väldigt fäst vid några av dem. Rekorden, min första bil som nu ska bli bättre än nånsin. Omegan, som är en njutning att köra. Commodoren, som nästan har en egen personlighet med bra och dåliga dagar. Ibland går den hur gött som helst och ibland är den jättekinkig. Som vi människor alltså.
Nu påstår jag inte att bilar kan ha en "själ" på det viset, men vissa bilar blir lite speciella på nåt vis.
En kompis hade en Rekord -67, likadan som min men ljusblå. Den bilen var anledningen att jag köpte min. Den ljusblå "Oplen" fick gå stenhårt i drygt ett år, det byttes förgasare en gång i månaden ungefär och den brukade överraska förare och passagerare med att tappa avgassystemet då och då, gärna kl 2 på natten i ett villaområde.
Sista kvällen innan Rekorden skulle skrotas (snyft) så flög vi med den. 70 km/h uppför en slänt från en parkering och upp på landsvägen.
Polarna som tittade på sa att man såg hela underredet, bakhjulen var en meter över marken. Rekorden landade hårt på framhjulen, de redan knäckta fjädrarna slog igenom så framvagnen skrapade i asfalten.
Vid den något omilda landningen lossnade gasvajern, något som också inträffade ibland så att en modig medåkare fick sitta under öppen huv och handgasa.
Dagen efter skulle det åkas till skroten med lagad gasvajer. Tyvärr gick den av igen vilket ledde till att den knöts fast på 3/4 gas och Mathias (bilens ägare) fick växla med avstängd tändning. Det roliga var att när vi nu hade nödlagat gasen så fanns det plötsligt lite extra att ge som inte funnits förr! Detta ledde till att färden mot skroten gick i 120-130, utan foten på gasen. När Mathias trampade fullt så var vi raskt uppe i 160, 1900an ylade glatt utan luftburk och följebilen, en 240 med taskiga lameller blev efter mer och mer.
Det var med lite sorg vi lämnade Rekorden hos bilskrotaren, men han var snäll och glad och sa "Det finns inte så många kvar av di här luringarna längre!"
Många gamla bilar har sina egenheter och hyss för sig, men den ljusblåa Rekorden står i en klass för sig.

[Hammer]

Älska vet jag inte men hata bilar kan man göra...

[Sturesson]

Det här med att älska en bil är väl kanske ändå lite som en tjej...eller?

Can´t live whit them, can´t live whitout them...

[DavidVingerhagen]

Jag tror nog att jag älskar min bil... men jag har ingen tjej så jag kan ju offra det på bilen...

Hmm, man kunde ju ha brukt tiden til så myket annat, så om det är rätt eller fel det ska jag inte utala mig om... Roligt är det iallefall om man promonterär sitt livsyn med bilen så måste det va en bra ting!?

Mvh Blackice

[Martin Fåglefelt]

Jag tycker om min bil, men jag kör gärna (riktigt) hårt med den. Till exempel testet 120 på 2an. Jag hade lyckligtvis inte moneterat varvräknaren då, då hade den väl skakat loss.

Men men...älskar min bil....nej.

[Ivarsch]

Intressant tanke från början det är..- funderat i samma banor jag med.. är det verkligen rätt att 'älska' en bil??

Har nog utbrustit i liknande citat själv.. och självklart tycker man ju om bilen.. GÄRNET!!!! Min bmw är min käraste ägodel.. (tills dess jag tänker mer än 5 sek, men det skiter jag i nu!

Fast älskar den gör man nog inte.. för man skulle nog prioritera en hel massa saker före bilen om det verkligen kom till kritan..

Så det är nog lungt så länge man inte älskar den 'för' mycket maccan....

[Daniel Båge]

Man är ju lite hönsmamma när det gäller bilen. Gnek och gnissel gör att man tror att växellådan ska rasa, man vågar inte knappt parkera den i stan för att nån avundsjuk stackare ska repa bilen eller sno speglar och fälgar.

MEN hon (Elin) går före!

Trots det gör det ont i hela kroppen när något dumt händer med bilen.

[Ando]

Skulle det inte göra det om någon kom och tog ett öra eller ett finger från henne, eller kanske dra med nycklen längs magen...skulle iallfall göra ont på Elin kan jag lova.